Madeira 2010, dag 4, Levada da Serra

13 april. Det här skulle visa sig vara enda dagen med riktigt dåligt väder under en levadatur. Visserligen höll sig det dåliga vädret i bergen, men det gjorde ju vi också. Dagen började vackert, här skiner solen på vårt hotell. Vår terass är den som befinner sig tre våningar upp. Vi fann ingen som helst anledning att klaga på utsikten. Hotel Jardim Atlântico ligger en bra bit från Funchal, ute på landsbygden, och när man lämnar hotellområdet befinnar man sig efter bara några meter i en helt vanlig by i Madeira. Det är andra gången vi väljer det här hotellet, och när vi återvänder igen kommer vi att välja samma hotell. Under förra besöket bodde vi i Funchal, men en stad är en stad var man än befinner sig. Är det vandringar och natur man är ute efter rekommenderar vi varmt en hyrbil och Jardim Atlântico. Här är en länk till hotellets sajt. Vi reste med Ving den här gången just för att de hade det här hotellet som val.

Levadan vi valde i dag heter Levada da Serra och går på norra sidan av Paul da Serra, den stora bergsplatån mitt på västra Madeira. Här har man möjlighet att se hur en levada föds. Vi har kommit ner från parkeringsplatsen och har en liten bit kvar att gå innan vi når början på levadan. Vi kommer från stigen till vänster, om man följer den hela vägen upp till Bica da Cana kan man njuta av en av Madeiras mest spektakulära utsikter

Gunilla studerar vår levadabibel, Vandra på Madeira av Anita och Birger Løvland. Molnen har hopat sig och ligger nu några hundra meter över oss, men härifrån ser man att nere vid kusten skiner solen som bäst.

Typiskt för området här är trädljungen som förvandlar stigar och även levadan i långa sträckor till en dovt grön tunnel.

Här är de två första metrarna av Levada da Serra. Några rännilar förser den med de första vattendropparna.

Ett vattenfall har pricksäkert siktat in sig på levadan. Än har det inte börjat regna, men paraplyet kom i alla fall till användning.

Och här kommer jag.

En hel del växter tycker man sig känna igen hemifrån. Det här ser ut som midsommarblomster men ändå inte. En näva är det definitivt.

Vi åt vår medhavda mat på en vacker plats där levadan forsar ner till en ny nivå, men strax därefter kom regnet. En genväg upp till bilen skulle ha varit en stig från levadan och rakt upp, men den visade sig vara bortsopad av ett jordskred. Vi kom hem till vårt hotell genomblöta, paraplyerna till trots, men det gjorde inte så mycket, för där sken solen.

Lämna ett svar