En vacker f\u00f6rsommardag anno 1986 s\u00e5g sig bel canto-l\u00e4rarinnan fru Margareta Sunneg\u00e5rdh omkring i salen. Tv\u00e5 v\u00e4lsjungande elver syntes saknas. Det var inte likt de v\u00e4lartade gossarna att utebli fr\u00e5n en m\u00f6jlighet att f\u00f6rfina sina redan v\u00e4lljudande st\u00e4mmor. Var kunde de v\u00e4l h\u00e5lla hus?<\/p>\n\n\n\n
Samtidigt, l\u00e4ngs Djurg\u00e5rdens strand, promenerade de tv\u00e5 l\u00e4rjungarna, visslande Peterson-Bergers Int\u00e5g i sommarhagen. F\u00e5glar sj\u00f6ng, ekorrar kilade upp och ner i Prins Eugens ek, v\u00e5gor kluckade mot stranden och Hasselbergs n\u00e4ckrosflicka visade behagfullt upp sin b\u00e4sta sida i det v\u00e4lg\u00f6rande solljuset. En mycket liten portion d\u00e5ligt samvete \u00f6ver att l\u00e4mna fru Sunneg\u00e5rdh i sticket med resterande kandidater skakades av med ett resolut huvukast och landade n\u00e5gonstans i gruset p\u00e5 g\u00e5ngv\u00e4gen mellan Waldemarsudde och Thielska galleriet. (Det ligger \u00e4nnu kvar d\u00e4r och sk\u00e4mmer en i \u00f6vrigt mycket tilltalande promenadv\u00e4g.)<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r sista tonen klingat ut \u00f6ver Saltsj\u00f6n begynte gossarna dryfta filosofiska egentligheter och livets mening. Hypoteserna haglade som h\u00e4ftigast n\u00e4r de pl\u00f6tsligt blev distraherade av n\u00e5got som l\u00e5g vid strandkanten. Det var en helt oansenlig br\u00e4dstump, inte l\u00e4ngre \u00e4n en fot, gr\u00e5 av v\u00e4der och vind, men s\u00e5dan var gossarnas f\u00f6rm\u00e5ga att se m\u00f6jligheter i det enkla, det stora i det lilla, att deras intellektuella konversation tystnade och ersattes av intensiva funderingar \u00f6ver den simpla br\u00e4dbitens framtid. Med tanke p\u00e5 milj\u00f6ns starka inverkan p\u00e5 en m\u00e4nniskas tankeverksamhet var det slutliga valet inte helt sv\u00e5rbegripligt: br\u00e4dstumpen skulle bli en b\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n
Att se hur till synes orelaterade detaljer kan bilda en samverkande enhet h\u00f6rde ocks\u00e5 till gossarnas m\u00e5nga talanger och under den fortsatta f\u00e4rden samlade de nu p\u00e5 inlandflutna tingestar: sn\u00f6rstumpar till rigg, en plastp\u00e5se till segel och slutligen styrpinnen fr\u00e5n en fyrverkeriraket till mast. S\u00e5dana fanns det i riklig m\u00e4ngd, ty detta f\u00f6rsiggick p\u00e5 den tid d\u00e5 Stockholms Vattenfestival fortfarande \u00e4gde rum och f\u00f6rutom \u00f6lt\u00e4lt och redl\u00f6sa ton\u00e5ringar \u00e4ven erbj\u00f6d VM i fyrverkeri.<\/p>\n\n\n\n
Vid Blockhusuddens brygga slog sid slutligen de skolkande svennerna ner. Med flinka fingrar f\u00f6rf\u00e4rdigades den allra f\u00f6rsta b\u00e5ten. Masten restes, riggen riggades och seglet hissades. Det f\u00e4rdiga alstret var m\u00e5h\u00e4nda inte en detaljtrogen modell av en spansk galeas – det var trots allt bara en br\u00e4dstump med en pinne och en bit plastp\u00e5se – men det sj\u00f6sattes h\u00f6gtidligen och seglet fylldes med vind och b\u00e5ten st\u00e4vade stolt ut mot \u00f6ppna vatten och s\u00e4llsamma \u00e4ventyr.<\/p>\n\n\n\n
Gossarna s\u00e5g efter seglet tills det endast var en avl\u00e4gsen prick i fj\u00e4rran n\u00e5gonstans utanf\u00f6r Fj\u00e4derholmarna. Och de suckade och s\u00e5g att g\u00e4rningen var god och de s\u00e5g att det var ett behagligt avbrott i det vardagliga sn\u00e4rjet och de kom p\u00e5 st\u00e5ende fot \u00f6verens om att upprepa utflykten varje sommar intill den sommar d\u00e5 fysikaliska orsaker inte l\u00e4ngre till\u00e5ter det. En tradition var f\u00f6dd.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n En vacker f\u00f6rsommardag anno 1986 s\u00e5g sig bel canto-l\u00e4rarinnan fru Margareta Sunneg\u00e5rdh omkring i salen. Tv\u00e5 v\u00e4lsjungande elver syntes saknas. Det var inte likt de v\u00e4lartade gossarna att utebli fr\u00e5n en m\u00f6jlighet att f\u00f6rfina sina redan v\u00e4lljudande st\u00e4mmor. Var kunde … Continue reading ![\"\"](\"https:\/\/www.thenook.se\/baten\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/1986-01.jpg\")
<\/a><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"