Madeirablommor

Några bilder på blommor i Madeira medan jag ställer in bloggen. Den första visar flamingoblommor i Funchal under blomsterfestivalen.

Vilda blommor vid levada do Castelejo i Ribeira Frio-dalen. Vet inte vad de heter, men de lyser som vore de glödande kol.

En trevlig äng, också den vid Levada do Castelejo, med dimhöljda berg i bakgrunden.

Mörkt lila och vitt vid vårt hotell i Prazeres.

Fotoupplevelser

Jag tänkte jag skulle dela  med mig av mina fotoupplevelser. Här är ett foto från en nyligen genomförd Madeiraresa. Det är ett vattenfall vid Levada da Ribeira da Janela. ”Levada-vaktmästarna” har varit vänliga nog att bygga ett skydd så att man kan passera torrskodd (nåja, jämförelsevis torrskodd).

Madeira 2010, dag 12-14, Levada da Janela, Calheta, hotellet

21 april. I dag tog vi en tur till på favoritlevadan, Levada da Janela. På infotavlan får man reda på att ficklampa, schyssta skor och vandringsstav är bra att ha här. Ficklampan är definitivt nyttig, efter några kilometer går levadan genom ett par tunnlar, och det svåra är inte att se var man sätter fötterna utan att undvika att slå sönder huvudet mot det skrovliga tunneltaket.

Levada da Janela, info

Utsikten är lika magnifik som vanligt.

De vanliga ärttörnebuskarna har jag nämnt förut.

Här är en närbild av de sylvassa, stenhårda taggarna. Kanske något för grabbgrabbarna i tv-showen Jackass att kasta sig i.

22 april. Det finns inte många sandstränder på Madeira och de som finns är konstgjorda. Här är en i Calheta. Det sägs att sanden är hämtad från Afrika och det kan mycket väl stämma.

Calheta beach

En till bild från Calheta. Månen är en smula vriden vid den här breddgraden.

moon_over_calheta

En bild på vårt hotell, sett från andra sidan ravinen.

Hotell Jardim Atlantico 2010

23 april. En sista bild. Soluppgång från flygplatsen i Funchal.

Sunrise from Funchal airport 2010

Madeira 2010, dag 11, Hotell Jardim Atlantico

20 april. Vilodag på hotellet. Strosade runt i omgivningarna och hade det skönt. 6307 var numret på vår fina lägenhet. Kolla dag 5 för bilder inifrån lägenheten.

Vykortskrivning…

Mera vykortskrivning…

Utsikt från hotellplan. Bebyggelsen som skymtar allra längst nere vid stranden är den gamla fiskebyn Paúl do Mar. Det finns en stig som går hela vägen ner från hotellet, vacker och full av upplevelser, men med en halv kilometers höjdskillnad är den något att bita i.

Naturligtvis finns det blommor.

 

Madeira 2010, dag 10, Levada do Castelejo

19 april. Levada do Castelejo är inte en av de mest trafikerade levadorna. Men den bjuder på en omväxlande vandring där den först går genom bebyggelsen högt upp i den lilla byn Cruz och sedan svänger in i en frodig del av Ribeiro Frios dalgång. Här och var får man rena djungelkänslan. Den smala stigen och den minst sagt sparsamma monteringen av räcken gör att man kanske inte ska välja den här som ens första levada. Den viktigaste regeln för levadavandrare gäller verkligen här: Gå eller beundra utsikten. Aldrig båda samtidigt.

Det var inte resans soligaste dag, men det var en behaglig temperatur för vandring. När vi kom tillbaka fick vi gå de sista hundra meterna i hällande regn, men det gjorde inte så mycket, vi hade som vanligt våra hopfällbara paraplyer i ryggorna. Men på utvägen fick vi i alla fall en hel del solglimtar.

Här har vi parkerat ovanför Cruz. Den sista biten upp var den brantaste jag kört med bil. När vi skulle återvända var vägen våt efter regnet och det gick inte att bromsa på vägen ner, bilen började genast glida. Hade den inte haft låsningsfria bromsar vet jag inte hur det gått.

Och här är backen. Klippan bortom byn kallas Örnklippan, ett landmärke för sjöfarare utanför norra Madeira. Den kanske kan vara värd en egen vandring.

Madeira är i sanning en blommornas ö. Det är hela tiden något som blommar, året om. Och man hittar blommor med de mest intesiva färger. Början av den här levadavandringen går över en del ängsmark och där hittade vi bland annat den här växten. Jag har ingen aning om vad den heter, men för vårt personliga bruk jag har döpt den till eldblomma.

Här en närmare titt.

Vet inte vad det här är heller, det ser ut som en nejlika av något slag. Även den har den intensivaste lila färg man kan tänka sig.

Vi tittar närmare på den också.

Slingerkrasse har jag haft en hel del själv, enkel och skötsam i trädgården. Här växer den bokstavligen som ogräs.

Vi går förbi några av de högst belägna husen i Cruz. Här har de levadan inpå knutarna i uttryckets bokstavliga betydelse.

Men det tar inte lång stund innan levadan viker av söderut, in mot Madeira. Det här är den sista byggnaden innan Rebeiro-Frio-dalen tar över helt. På andra sidan dalen störtar ett vattenfall ner.

Nu börjar den vildare delen av vandringen. Ribeiro Frio rinner några hundra meter nedanför oss och åt öster reser sig berget ytterligare några hundra meter.

Här har vi kommit till levadans början. Det rinner inte mycket vatten i Ribeiro Frio just nu, men det är tillräckligt för att fylla den lilla dammen som i sin tur förser levadan med vatten. Om det hade varit en varmare dag skulle ett svalkande dopp i dammen ha känts underbart.

Madeiras natur, spännande och omväxlande.

En sista bild av levadan. Vi hade en annorlunda upplevelse ungefär här. På vägen tillbaka, på den 30 cm breda levadan, med ett par hundra meters stup på ena sidan, mötte vi ett par joggare i full fart. Det var så trångt att vi fick ställa oss på andra sidan levadan, mot berget, så att vi kunde passera varandra. Och om inte de har fallit över kanten så lever de ännu, med god kondition.