Madeira 2010, dag 4, Levada da Serra

13 april. Det här skulle visa sig vara enda dagen med riktigt dåligt väder under en levadatur. Visserligen höll sig det dåliga vädret i bergen, men det gjorde ju vi också. Dagen började vackert, här skiner solen på vårt hotell. Vår terass är den som befinner sig tre våningar upp. Vi fann ingen som helst anledning att klaga på utsikten. Hotel Jardim Atlântico ligger en bra bit från Funchal, ute på landsbygden, och när man lämnar hotellområdet befinnar man sig efter bara några meter i en helt vanlig by i Madeira. Det är andra gången vi väljer det här hotellet, och när vi återvänder igen kommer vi att välja samma hotell. Under förra besöket bodde vi i Funchal, men en stad är en stad var man än befinner sig. Är det vandringar och natur man är ute efter rekommenderar vi varmt en hyrbil och Jardim Atlântico. Här är en länk till hotellets sajt. Vi reste med Ving den här gången just för att de hade det här hotellet som val.

Levadan vi valde i dag heter Levada da Serra och går på norra sidan av Paul da Serra, den stora bergsplatån mitt på västra Madeira. Här har man möjlighet att se hur en levada föds. Vi har kommit ner från parkeringsplatsen och har en liten bit kvar att gå innan vi når början på levadan. Vi kommer från stigen till vänster, om man följer den hela vägen upp till Bica da Cana kan man njuta av en av Madeiras mest spektakulära utsikter

Gunilla studerar vår levadabibel, Vandra på Madeira av Anita och Birger Løvland. Molnen har hopat sig och ligger nu några hundra meter över oss, men härifrån ser man att nere vid kusten skiner solen som bäst.

Typiskt för området här är trädljungen som förvandlar stigar och även levadan i långa sträckor till en dovt grön tunnel.

Här är de två första metrarna av Levada da Serra. Några rännilar förser den med de första vattendropparna.

Ett vattenfall har pricksäkert siktat in sig på levadan. Än har det inte börjat regna, men paraplyet kom i alla fall till användning.

Och här kommer jag.

En hel del växter tycker man sig känna igen hemifrån. Det här ser ut som midsommarblomster men ändå inte. En näva är det definitivt.

Vi åt vår medhavda mat på en vacker plats där levadan forsar ner till en ny nivå, men strax därefter kom regnet. En genväg upp till bilen skulle ha varit en stig från levadan och rakt upp, men den visade sig vara bortsopad av ett jordskred. Vi kom hem till vårt hotell genomblöta, paraplyerna till trots, men det gjorde inte så mycket, för där sken solen.

Madeira 2010, dag 3, Levada da Janela

12 april. Levada da Janela är vår favoritlevada och ett måste om man har vägarna förbi Porto Moniz. Den är lätt att gå, åtminstone i början, och man bjuds på svindlande vacker utsikt närhelst det är fri sikt ut mot dalen. I botten av dalen rinner Ribeira da Janela. Vi gjorde den här fina vandringen två gånger under årets Madeirabesök.

Även här ser man spår efter den omåttligt regniga våren i form av ras och nerfallna träd. Omfattningen är dock inte lika stor som på södra sidan. Här har ett eucalyptusträd gett upp i den uppluckrade marken och fallit över levadan.

Sa jag att det gett upp? Det var ju fel, den kala stammen skjuter förtvivlat skott åt alla håll, som en galen pistolero på en otämjd häst.

Har har ett helt rotsystem elegant glidit ner med trän och allt och lagt sig över levadan. Träden är bortsågade, men resten har man ännu inte lyckats forsla bort. Avsnittet med trianglarna i förgrunden är en del av levadaväggen som är lite lägre än normalt. Det är till för att vatten ska kunna forsa över kanten när det blir för hög nivå. På så sätt kan man kontrollera exakt var en översvämning ska ske. Trianglarna är till för att man ska kunna fortsätta passera även när det rinner vatten.

Här har ett stycke bergssida rasat ner. För det mesta går levadan i själva berget, men här har det varit lösare och man har varit tvungen att flytta levadan några meter in. Personen som syns på levadan ger en föreställning om proportinerna.

Här har vi just tagit oss igenom den första tunneln och kommit ut i en ravin på andra sidan med ett vackert vattenfall.

Vi fortsätter mot vattenfallet längst in i ravinen.

Man har byggt ett skydd mot vattnet, något som vi är tacksamma för.

Här har vi kommit en bit och ser ravinen och vattenfallet på håll.

Här har vi kommit fram till ett levadeiro-hus som klänger sig fast i bergssluttningen. En rejäl regnskur fick oss att vara glada att vi hade paraplyer med oss. Det finns två sittplatser med skydd för regnet. Fast här har solen tittat fram igen. Levadan rinner under terrassen och fortsätter i dunklet i bakgrunden.

Från terassen såg vi det här raset. Ett stort stycke mark har helt enkelt släppt taget och kanat utefter berget. Det har dragit med sig rubb och stubb och lämnat en sträng av kalt berg efter sig.

Madeira 2010, dag 2, Encumeada och Levada das Rabaçal

11 april. Vid Encumeada-passet startade vi dagens levadavandring. Det börjar väldigt behagligt.

En bit fram är dock stigen stängd med en skylt. Många ras har inträffat och förstört levadan och reparationer pågår. Men det är lördag och ingen levadeiro är ute och jobbar, så vi utmanar ödet och fortsätter längs Levada das Rabaçal som flyter ihop med Levada Norte som vi började med.

Att bli träffad i huvudet av en sten med en fotbolls storlek innebär antagligen en säker död. Ändå känns det ändå på något vis som om den här bumlingen skulle vara värre i det avseendet. Levadeirokillarna har murat fast den så att den inte ska fortsätta sin färd och ställa till förödelse i dalen några hundra meter nedanför.

Här har levadan krossats och helt försvunnit efter ett kraftigt ras. Levadeiros håller på att restaurera den och de har en hel del jobb framför sig. Träställningen i mitten är en 2,5 meter hög gjutform där levadan ska muras upp på nytt. Enda sättet att forsla dit verktyg, cementblandare, elaggregat och murbruk är med skottkärra längs den smala levadastigen.

Här är en vidare vy. Till vänster syns ingången till en 300 meter lång tunnel som tar levadan från andra sidan berget.

Med en del möda tog vi oss förbi raset.

Tunneln inifrån. Det kan vara blött i tunnlarna, så rejäla skodon anbefalles. Ha en mössa på för att skydda någorlunda mot skrapsår i huvudet, det är lågt i tak. Och framför allt, ta med en ordentlig ficklampa.

Tunneln från andra sidan. Den är spikrak, om du tittar noga ser du den andra mynningen skymta 300 meter bort.

Ett felsteg här och det tar väldigt lång tid innan man slutar falla.

Till slut ser vi vårt mål, den lilla stugan som levadaarbetarna använder sig av.

En välförtjänt rast med vidunderlig utsikt.

Efter måltiden vände vi åter eftersom den 2 km långa tunneln som följer efter stugan var avstängd.

Väl tillbaka till utgångspunkten tar vi trappan ner från levadan.

Vägarna i Madeira är oftast välskyltade. Här är korsningen vid Encumeadapasset. Fågelvägen är det ca 3,5 mil mellan Porto Moniz och Funchal. Tar man vägen över bergen (alla vägar går förresten över bergen) blir det mer än dubbelt så långt.

Madeira 2010, dag 1, vandring i Prazeres

10 april. Vår första dag denna Madeiraresa var en aning disig, men hade en behaglig temperatur för att vandra runt i Prazeres, där vårt favorithotell ligger. Levada Nova rinner genom byn och vi hann med ett par kilometer på den också. Det vill gärna bli en del blombilder när man vandrar på en blomsterö. Kommande dagar bjuder på större vyer.

Som ett kuriosum kan nämnas att Prazeres betyder behag, njutningar på svenska. En sökning på Google ger både den ena och den andra träffen.

En grabb behöver sina prylar…

Levada Nova är inte så spektakulär i närheten av Prazeres, men det betyder inte att den inte är värd en promenad. Var man än befinner sig i Madeira finns något vackert att titta på. Här syns levadan denna disiga eftermiddag alldeles utanför byn som en profil utefter sluttningssidan. Bildgåta: Kan du se Gunilla?

Prazeres ligger ganska högt och i dag låg molnen lågt. Utsikt från Levada Nova.

Någon har planterat de här blommorna utefter levadan. Har ingen aning om vad de heter. Inte finns de i min flora i alla fall. Levadan syns i till höger i bilden.

De här mystiska föremålen såg vi på botten av levadan. Först trodde vi att det var något slags snäckdjur, men det visade sig vara eucalyptusfrukter från träden längre fram.

Eucalyptusträd är en ganska vanlig syn på Madeira. Man har en stark miljömedvetenhet på Madeira nu för tiden, men tidigare fanns det områden som skövlats på träd. För att binda jorden försökte man senare ersätta dem med eucalyptusträd. Tyvärr är träden mycket törstiga och lämnar inte mycket näring till annan växtlighet och dessutom brinner de väldigt lätt. På båda våra tidigare resor har vi sett bränder härja i bergen (den här gången var det kanske för fuktigt). Man ersätter träden så sakteliga med annan växtlighet, och återplantering av skövlade områden sker i ganska stor skala, men nu utan eucalyptus. På vår första resa fick vi vara med en dag och plantera träd uppe på bergsplatån Paul da Serra, en begivenhet som hotellet arrangerade där både gäster och hotellpersonal fick vara med och slita med planthackorna. Här är ett skogsområde med eucalyptus invid Levada Nova.

Torkad eucalyptuskvist med de säregna frukterna.

Även inne i Prazeres finns mycket intressant att se på och fota. Här är en buske som är populär i parker: Flaskborstblomman.

Här håller borsten på att veckla ut sig.

Röd dörr i muren.

Någonstans i den här massan av murgröna och andra slingerväxter finns det en ek…

Vackra blommor. Nejlikor av något slag?

Trädgårdsväxter trivs alldeles utmärkt i vilt tillstånd på Madeira. Här är det pumpa som växer på vägrenen.

Mot slutet av vår Prazeresvandring hittade vi en övergiven trädgård med ett övergivet hus, bägge fullständigt överväxta av murgröna. Murgrönan trängde sig in överallt, inne i dunklet i trädgården såg det ut som en miniatyrversion av törnrosaslottet (låt vara för en törnrosa från ett något lägre socialt skikt). Här vankas det häftiga bilder sa jag och pallade upp stativet. Jag skulle just påbörja en längre fotosession när Gunilla upptäckte att det avskilda läget verkade vara särdeles populärt för människor med behov av akut karaktär. När väl detta avslöjats var det plötsligt lätt att se hur populär platsen var i det avseendet. Jag packade raskt ihop stativet igen och vi traskade tillbaka till hotellet för att utföra sandalvård.