Madeira 2010, dag 8, Levada do Paúl

17 april. Bra väder vid hotellet, men vi tog oss upp till bergsplatån Paúl da Serra där det var dimma och bara 6 grader varmt. Vi parkerade vid monumentet Senhor da Montanha där Jesus skymtade i diset.

6 ton tung är han och gjord i vit marmor.

Det finns fler religiösa symboler nedanför hans kulle. Här är bröden och fiskarna, ocskå de i vit marmor. Men är det inte ett bröd för mycket?

Levada do Paúl korsar vägen ett par hundra meter nedanför monumentet. Den löper på 1300 meters höjd och  samlar upp vatten utefter kanten av den stora platån Paúl da Serra. Så här högt upp verkar naturen karg, men det beror mest på århundraden av avverkning och även en skogsbrand för ett antal år sedan. De gula buskarna är ärttörne, vackra men ruskiga taggbuskar med tätt sittande, hårda, långa och sylvassa taggar.

Vi var inte ensamma om att vandra utefter levadan.

Här korsar en gammal stenlagd väg levadan.

En bit efter att man korsat vägen kan man ta sig upp på en bergstopp åt höger och få en fenomenal utsikt över dalen. Åt andra hållet kan man beundra den här magnifika bergsväggen.

Kort härefter började det regna och vi vände mot bilen igen. På vår hem över platån stannade vi till vi den smått bisarra baren/restaurangen/hotellet Jungle Rain Cafe.

Interiören ska föreställa en djungel.

Internetcafé är det också. Fast Gunilla lyckades inte skicka sitt mejl, taskig kommunikation på grund av regnet sa servitören. Det konstgjorda trädet sover för tillfället.

Till och med stolarna har svans.

När vi kom tillbaka till hotellet hade myror skapat en egen vandringsled på köksväggen. Vadan detta?

Jo, de hade hittat ett paket med riktigt smaskiga kex. Det var väl gott så länge det varade. Sedan kom hotellstäderskan med sin största sprayflaska och så var det slut på det roliga.

Madeira 2010, dag 7, blomsterfestival i Funchal m.m.

16 april. Den här dagen åkte vi till Funchal igen. Det var blomsterfestival på gång, en av de stora årliga festerna på Madeira. Vart man vänder sig finns det konstfulla blomsterarrangemang utlagda på gator och trottoarer. Vi besåg den stora paraden också, men den var först om några dagar. Återkommer med bilder.

Här är årets bisarra affisch.

Såna här anrättningar kryllade det av. Oräkneliga blommor har gått åt till festivalen.

En närbild på romber gjorda av små blommor.

Flamingoblommorna är ju alltid tacksamma fotoobjekt.

Pantomimartister täckta av lera fanns det två av. Här en manlig…

…och här en kvinnlig. Turisterna var mycket förtjusta.

En vilopaus i Santa Catarina-parken ovanför hamnen.

Vill man ha en billig och god lunch ska man leta reda på någon av de små restaurangerna i sidogränderna där det mest är ortsbefolkning som hänger. Här förtär vi en enkel men närande soppa.

Vi styrde stegen mot den stora marknaden, Mercado dos Lavradores. Där är det alltid ett liv och ett kiv. Bönderna kommer in och säljer sina frukter och grönsaker…

…och fiskarna kommer och säljer sina fiskar.

Fiskavdelningen är spännande för en som bara fiskat abborre och mört. Här är ett gäng muränor till salu för en spottstyver.

Och här är den berömda espadan, djuphavsfisken som är stapelrätt i varenda restaurang på Madeira. Den är ful som stryk, men jättegod. Oftast serveras den med grillad banan, potatis och drivor av grönsaker. Den lever i vanliga fall på 2000 meters djup. De har stora ögon, som alla djur som lever i mörker. Ögonen är alltid brustna där de ligger på sin isbädd, jag antar att det har något med tryckförändringen att göra. Eller kanske de inte stod ut med vad de fick se här hos oss ovan ytan.

Funchal hade tidigare råkat ut för hemska översvämningar, störtregn uppe i bergen samlades i de två flodfårorna tills de inte längre räckte till för att hålla vattnet. Gator förstördes, hus sköljdes bort och människor dog. När vi var där rann det fortfarande vatten i fårorna, men i betydligt lugnare mängder. Man har också hunnit reparera en hel del av skadorna.

Här ser man hur vattnet i hamnen är alldeles brunt av leran som sköljs ned i floderna.

Vi körde upp till Monte på eftermiddagen. Det är ett populärt turistställe eftersom det är här som de berömda slädturerna startar (traditionella träslädar som körs på asfalten hela vägen ner till Funchals centrum). Några trevliga levadaturer utgår också härifrån. Här på bilden ser man hur hela bergssidan rasat ner i dalen. Man kan nog säga att det var nära ögat för kåkarna. Nere till vänster syns linbanan som går hela vägen från hamnen upp till Monte. En trevlig tur med fantastisk utsikt.

Jag har ett något udda förhållningssätt till dörrar. Kan inte låta bli att fota en intressant dörr. En psykolog skulle säkert ha flera intressanta teorier om orsaken. Här är en i Santa Catarina-parken.

Och här är några madeiranska souvenirer. Vi är fortfarande inte riktigt säkra på vad som är så speciellt madeiranskt med dem.

Madeira 2010, dag 6

15 april. En dag med varierande väderlek. Vi bestämde oss för att ta en biltur runt västra delen av Madeira. Den slingrande vägen längs västra kusten är en upplevelse.

Det hade regnat på natten och var riktigt fuktigt. Fukten på balkongdörrarna är inte regn på utsidan, det är imma på insidan.

Här en närbild. Med trädsymbolen vill man visa att man är ett grönt hotell. Man har flera europeiska certifieringar i miljöhänseende.

Det här är Jack, den snälla hunden vars ägare har ett kafé på den allra västligaste klippan av Madeira, väster om Ponta do Pargo, väl värt ett besök. En ensam fyr finns allra längst ut. Det är inte mycket till bild, men eftersom det var den enda jag tog under bilturen får den vara med i alla fall.

Madeira 2010, dag 5b

14 april II. Några bilder från fiskdisken i snabbköpet i Calheta. Fisk är vanlig mat på Madeira. Lämna inte ön utan att ha prövat någon form av fisken espada.

Tar jag fel eller kan man inte se ett litet leende på läpparna här?

Espadan är en riktigt ful fisk. Men god. Jag får anledning att återkomma till den i ett inlägg längre fram.

Här är några bilder från vår fina lägenhet på hotell Jardim Atlantico. Sovrum, vardagsrum, köksvrå och badrum. Utsikt över Atlanten och just när jag tog de här bilderna dramatisk ovädershimmel.

Madeira 2010, dag 5a, besök i sockerrörsfabriken i Calheta

14 april. Ingen vandring den här dagen. I stället tog vi en biltur till Calheta som ligger på sydkusten, några mil från vårt hotell. Vårt huvudmål var ett besök på sockerrörsfabriken. Sockerröret är fortfarande en viktig näring i Madeira, med bidrag från EU. De viktigaste produkterna från sockerröret är socker (förvånad?), rörsockersirap, melass och rom. I tillverkningen använder man utrustning som är snudd på antik, men som fortfarande är lika effektiv som när den var ny (även om man för inte så länge sedan bytte ut ångmaskinerna mot elmotorer). Fabriken är öppen för turister, det är bara att knalla in och vandra omkring. Ett tips som vi velat ha innan vi åkte dit: ta med öronproppar. Det är ett helvetiskt oväsen från rörkrossarna och tinnitus måste vara en vanlig åkomma bland arbetarna, vi såg ingen som använde hörselskydd.

Utanför fabriken står lastbilar med väldiga sockerrörslass i kö.

Sockerrörsfabriken i Calheta.

Vy inifrån fabriken med sockerrörstravar och krossarna i bakgrunden. Jag gick över till svartvitt, det passar mycket bättre på den här typen av bilder.

Endast en av krossarna kördes, men oljudet var långt över någon rimlig gräns för vad ett mänskligt öra står ut med. Maskinerna är i stort sett helt öppna och arbetsskydd verkar inte vara ett buzzword på Madeira.

Ett par bilder på arbetarna.

De krossade sockerrören fortsätter till ytterligare en maskin som pressar ur mer saft och förs sedan ut till en väntande lastbil (och används som detta?).

Pannor för avdunstning.

Här kokas saften för framställning av socker.

I en lokal i en del av fabriken fanns ett litet museum och en affär där man kunde köpa sockerrörsjuice, rom och även bolo de mel, den goda mjuka kakan där rörsockersirap är en viktig ingrediens. Gunilla investerade i en underbart god rom (som naturligtvis ställde till problem på flygplatsen, det är inte lätt att komma ihåg vätskeregeln). Vi fick ett smakprov på juicen tillsammans med en saftig och färsk bit bolo de mel. Jag trodde att det skulle smaka som sockerlösning, men det var en frisk och fruktig dryck som svalkade i värmen.