Madeira 2010, dag 7, blomsterfestival i Funchal m.m.

16 april. Den här dagen åkte vi till Funchal igen. Det var blomsterfestival på gång, en av de stora årliga festerna på Madeira. Vart man vänder sig finns det konstfulla blomsterarrangemang utlagda på gator och trottoarer. Vi besåg den stora paraden också, men den var först om några dagar. Återkommer med bilder.

Här är årets bisarra affisch.

Såna här anrättningar kryllade det av. Oräkneliga blommor har gått åt till festivalen.

En närbild på romber gjorda av små blommor.

Flamingoblommorna är ju alltid tacksamma fotoobjekt.

Pantomimartister täckta av lera fanns det två av. Här en manlig…

…och här en kvinnlig. Turisterna var mycket förtjusta.

En vilopaus i Santa Catarina-parken ovanför hamnen.

Vill man ha en billig och god lunch ska man leta reda på någon av de små restaurangerna i sidogränderna där det mest är ortsbefolkning som hänger. Här förtär vi en enkel men närande soppa.

Vi styrde stegen mot den stora marknaden, Mercado dos Lavradores. Där är det alltid ett liv och ett kiv. Bönderna kommer in och säljer sina frukter och grönsaker…

…och fiskarna kommer och säljer sina fiskar.

Fiskavdelningen är spännande för en som bara fiskat abborre och mört. Här är ett gäng muränor till salu för en spottstyver.

Och här är den berömda espadan, djuphavsfisken som är stapelrätt i varenda restaurang på Madeira. Den är ful som stryk, men jättegod. Oftast serveras den med grillad banan, potatis och drivor av grönsaker. Den lever i vanliga fall på 2000 meters djup. De har stora ögon, som alla djur som lever i mörker. Ögonen är alltid brustna där de ligger på sin isbädd, jag antar att det har något med tryckförändringen att göra. Eller kanske de inte stod ut med vad de fick se här hos oss ovan ytan.

Funchal hade tidigare råkat ut för hemska översvämningar, störtregn uppe i bergen samlades i de två flodfårorna tills de inte längre räckte till för att hålla vattnet. Gator förstördes, hus sköljdes bort och människor dog. När vi var där rann det fortfarande vatten i fårorna, men i betydligt lugnare mängder. Man har också hunnit reparera en hel del av skadorna.

Här ser man hur vattnet i hamnen är alldeles brunt av leran som sköljs ned i floderna.

Vi körde upp till Monte på eftermiddagen. Det är ett populärt turistställe eftersom det är här som de berömda slädturerna startar (traditionella träslädar som körs på asfalten hela vägen ner till Funchals centrum). Några trevliga levadaturer utgår också härifrån. Här på bilden ser man hur hela bergssidan rasat ner i dalen. Man kan nog säga att det var nära ögat för kåkarna. Nere till vänster syns linbanan som går hela vägen från hamnen upp till Monte. En trevlig tur med fantastisk utsikt.

Jag har ett något udda förhållningssätt till dörrar. Kan inte låta bli att fota en intressant dörr. En psykolog skulle säkert ha flera intressanta teorier om orsaken. Här är en i Santa Catarina-parken.

Och här är några madeiranska souvenirer. Vi är fortfarande inte riktigt säkra på vad som är så speciellt madeiranskt med dem.